Psykologiprofessor Steven Pinker skrev en tegelstenstjock bok för 5 år sedan på detta tema där han samlade bevis för tesen att världen blir mer och mer civiliserad, men så kom Syrienkriget och den islamistiska terrorn och förstörde statistiken.

Jag tror att världen blir långsamt bättre, det råder omedvetenhet och kaos i mindre grupper, men det är också dessa som hörs och märks mest. De andra kan mest vara vid sidan om och vänta!

Syrienkriget och den islamistiska terrorn har ju också en lång förhistoria av västerländsk kolonialism, hindrande av ekonomisk och intellektuell utveckling och krossande av den som har ägt rum, paxande av naturtillgångar, godtycklig territoriell gränsdragning, stödjande av lantliga religiösa extremister (inklusive saudiska regimen) på bekostnad av utbildad medelklass och demokratiska rörelser och så vidare.

(Nej, varken jag eller någon annan som säger det (undantaget några få galningar av det slag som finns överallt) menar att västerlandet är "skuld till allt", bara har kommit med ont eller något sådant. Vi kan bara litet historia och kan hålla fler än en tanke i huvudet samtidigt.)

Sedan får man skilja på kort- och långsiktiga trender. Den långsiktiga är utan tvekan att världen har blivit vänligare. Vi har dödat och torterat varandra allt mindre, fått allt humanare lagar, skaffat oss bättre möjligheter att ta vara på begåvningar även ur "fel" samhällsklasser eller med "fel" neuropsykisk konstitution och liknande. Även om vi absolut inte kan sägas ha trampat ur barnskorna än. (Kan ju medge att jag är rädd att det skulle kräva en omfattande genetisk utveckling åt rätt håll över kanske mer än någon årmiljon. Men större barnskor är fortfarande bättre än mindre barnskor.)

Sedan finns förstås en möjlighet att även långsiktiga trender kan brytas, men det kan vi inte se än på åtminstone några hundra år.

Roligt med lite diskussion här på sidan ! :)

#2. Ja, vänta vid sidan med medkänsla (compassion) och någonstans se att grupperna med kaos gör så gott de kan , beroende på var de är i sin utveckling och vilka "verktyg" de har för att tygla sina känslostormar ( ex. meditation eller krig om man ska riktigt hård-dra det hela). Kanske fler människor på sikt kan inspireras och influeras av de som lever som de lär. Med bättre medkänsla, förståelse och insikt kommer de alla en bit, oavsett religion.

#3. Ja, jag tror man måste se en förändring i långtidsperspektiv. Men även om det skulle ta 300 år till, är det inte lång tid om man tänker hur länge människor har funnits ? :)  Världen blir en bättre och vänligare plats allt eftersom.

Hittade denna text nedan,  som handlar om att man som utövare inom Mahayana i utvecklandet av Bodhicitta kan använda sig av de negativa omständigheter som uppträder omkring en, för att bli starkare och utveckla sin aspiration att utveckla Bodhicitta och aspirationen att bli en fullt utvecklad Buddha för att på så sätt hjälpa och inpirera alla människor. 

Kan varmt rekommendera Dilgo Khyentse Rinpoches (Nyingma) bok nedan som jag citerar. Den handlar om Seven Point Mind Training (Lojong).

"If, with the seed of Bodhicitta once planted in our hearts, we continue to practice, evil-doers and the troubles they cause, indeed suffering in general, will all conspire to make our Bodhicitta grow. There is therefore no difference between our enemies and our Teachers. Knowing that suffering brings about the growth of the two Bodhicittas, we must take advantage of it."

Dilgo Khyentse Rinpoche,  Enlightened Courage.