Mitt ego!
Jag skulle vilja höra vad du tycker! Jag har ett dilemma, är pappa till två döttrar 5 och 2,5 år gamla idag. Igår dagen efter nyårsafton hade jag två trötta barn som visade sina egon genom att göra precis så som dom ville och väldigt lite av vad jag sa "ville", många gånger tänker jag på fall det är mitt ego som vill bestämma över dem och om det leder till dukkha jag bättre hade varit utan. Tex om det inte är förskola dagen efter och min äldsta dotter vaknar 22,30 och vill ha paddan "surfpad". Jag tror att den strålning den avger stör hennes sömn m.m men landar i att det är hennes ego som vill ha. Jag säger nej, märker att hon inte kan somna om så jag ger som förslag att ta målarboken och färglägga tills hon är trött. Tankarna jag har då, är att om hon inte får sova är hon lika trött dagen efter, som gör att det blir mycket mer bråk m.m Och det stör mig för mina förväntningar är att ha roliga och fina dagar, "mitt ego" Ska jag sluta förvänta mig och bara acceptera. Hur mycket går att applicera som förälder och uppfostran.
Hej EsoFil,
Att vara förälder är utmanande och man känner sig lätt vilsen ibland. Jag vet då jag själv är förälder till en son på 7 år och bonuspappa till en 14-åring son:)
Det du gör för dina barn gör du ju utav medkänsla för dom och med viljan att de ska lära sig, växa upp och bli kloka, medkännande och förstående människor. Att sätta gränser som förälder är ju att använda den kunskap du har vad som känns bäst för dina barn, baserat på dina egna erfarenheter.
Att sätta gränser med motivationen att det är bra för barnen och deras utveckling är alltid något positivt. Att bry sig om någon och därför sätta gränser är ju inte gjort för ditt självändamål, utan för att du verkligen bryr dig och vill göra det rätta för barnen, eller personen det gäller.
Lama Zopa Rinpoche har sagt "Meaning well is not enough. You´ve got to have wisdom." Du använder den kunskap du har och gör det för att du menar väl för dina döttrar. Det är en fantastisk handling, eller hur?
Visst är det så att man inte alltid kan förändra en situation. Då är det enda man kan göra att acceptera den.
Om du vill göra lite meditationer över hur Mahayana buddhism ser på detta, kan du göra meditationen "All sentient beings have been our parents, their kindness and repaying our kindness." ( se sid 115-117 i Thubten Chodrons Lamrim - bok "Guided meditations on the stages of the path"). Tillsamman med boken medföljer en skiva med guidade meditationer inspelade med Thubten Chodron.
Jag kan varmt rekommendera boken !
"Be kind whenever possible. It is always possible" H.H Dalai Lama
Det kan väl aldrig vara negativt att vara rädd om sina barn? I slutänden är det för deras bästa som dom får lära sig att inte alltid få sin vilja igenom. Tror personligen att det gör det lättare för dom i deras egna liv🌻
Nej, barn kan ju inte alltid få som de vill! 🙂
#1 klart det är en fantastisk handling, och den kunskap jag har vill jag ge mina barn. Tavk för tipset. #1#2#3 men min kunskap kan jag inte ge till dom, det är väl något som måste komma inifrån. Bara genom att uppleva det kan vi få visdom. Vid eftertanke så får dom då uppleva dukkha genom att följa sitt ego. Så vi lär oss alltid något. #2 att vara rädd om sina barn, om vi skulle säga att omhändertagande så skulle det inte vara negativt. Men rädd om istället syftar på att vara rädd att dom får utstå/utsättas för, då blir det negativt, för en handling av rädsla bringar aldrig något gott. Men jag vill klart att dom ska få ett lättare liv "om det finns". Tack för era kommentarer, mina svar bjuder upp till tanke och diskution hoppas jag ☺
Jag menade inte att vara rädd om så. Att värna om kanske är ett bättr ord. Min tro är att vi ska hjälpa barnen hitta sin egen väg och det innebär enligt mitt sätt att se att även sätta gränser och det handlar inte om att tvinga på dom vårat ego eller nära vårat ego Mer att vägleda den korta stund dom är för små för att se konsekvens och kunna ta ansvar för sitt eget ego…. Detta lät väl inveklat men jag tror det är vår roll som ..ja föräldrar🌻
Barn reagerar med ilska om de måste avbryta något kul eller inte får göra vad de vill när de vill. Att träna sina barn att lägga sig och somna (med hjälp av lika kvällsrutin varje kväll) är en god handling mot barnet, även om barnet blir argt och får utbrott många kvällar första tiden. Att träna barn att äta olika sorters allsidig nyttig mat (med små smakprov) är en god handling mot barnet, även om barnet blir argt för det inte får glass och godis. Att lära barn goda sunda vanor är goda handlingar, men godheten ligger inte i att göra barnet argt (nej nej). Det goda är att barnet lär sig leva på ett gott sätt.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#4. Jag skulle personligen säga att du ger dina barn din kunskap genom de gränser du sätter och det du lär dom. Detta är grunden till deras eget kunskapssökande. Barnen i sin tur bygger vidare på detta och skapar på sikt sin egen kunskap med hjälp av egna erfarenheter och egna slutsaser. #5.Att hjälpa barnen hitta sin egen väg är mitt i prick, tycker jag. #6. Håller verkligen med. Att lära barnet leva på ett gott sätt är verkligen det bästa man kan göra. Att genom god närvaro och uppfostran ge dom mentala "verktyg" som gör att dom får konstruktiva lösningar på saker och situationer de möter. Jag hittade en video där Ven. Thubten Chodron ( Gelugpa) svarar på en fråga om föräldraskap. Kanske den kan vara till hjälp.
"Be kind whenever possible. It is always possible" H.H Dalai Lama
#7 kan inte videon provar i morrn😁 men håller med om det du skrev.. #0 Glömde säga. Bra det med paddan. I Australien har dom förbjudit wifi i skolorna för att det skadar växande hjärnor. Våra med antar jag. Hittade inte den artikeln men jag fattar ändå inte hur man länkar. .