Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (71) Senaste inläggen

Frågor och Svar om Buddhism Buddhistisk Kalender Buddhistpodden Buddhistiska Högtider Ny inom Buddhism / introduktion / tips Guidade meditationer Buddhism i dagliga livet Buddhism och mat Buddhism och döden Buddhism och återfödelse Bokcirkelgruppen Buddhist Teachers In Memoriam Daily Dharma Dharma i text Fråga/diskutera om Buddhism Tema -serien Buddhistiska Evenemang Retreat Buddhistiska Kurser Kontinuerliga onlinekurser Dokumentärfilmer om buddhism Tips! Buddhistiska köptips! Allmän diskussion Engagerad Buddhism Frågor om Buddhism Speciella händelser inom buddhism Theravada Thai Buddhist Forest Tradition Korean Buddhism Tibetansk Buddhism Linage Holders, lärare inom Tibetansk Buddhism Jonang Buddhism Tibetansk yoga och medicin Kinesisk buddhism Bön buddhist tradition Pure Land Buddhism Jodo Buddhism Shin Buddhism Tendai Buddhism Shingon Buddhism Vajrayana Shambhala Buddhism Hua-yen Buddhism Zen och Chan Kuan Yin Mandala School of Zen Shaolin Chan Buddhism Allmän diskussion Sekulär Buddhism Vipassana Vipassana-gruppen Bon buddhism Triratna Soka Gakkai Aro gTér buddhism Won buddhism Pemako Buddhism Religiösa funderingar och frågor Roliga sidan
Ny inom Buddhism / introduktion / tips

Rädd för meditation

2016-02-20 09:42 #0 av: Bella--donna

Hej allihopa,
Jag har i flera år känt att buddhismen tilltalar mig och representerar ett levnadssätt som jag kan står för. Jag har periodvis försökt praktisera detta i min vardag, läst mycket texter och reflekterat. -En anledning till att det just blivit i perioder kan vara för att jag faktiskt är rädd för meditation. Jag har inte vågat praktisera det jag lärt mig fullt ut, utan "smitit" ifrån det/satt min egen utveckling på 'stand by'.

Hur fungerar egentligen buddhismen utan meditation? Är det ens möjligt?
Anledningen till att jag är rädd är för att övernaturliga företeelser skrämmer mig. Jag har förstått att det kan vara vanligt förekommande med sådana här upplevelser i samband med meditation. Ljud, syner, mm.
Jag förstår självfallet att mycket man läser ska man ta med en nypa salt, att mycket kan vara humbug. Men många utav dessa upplevelser har kommit från vad jag uppfattat det som "seriösa anhängare" och ses således som erkända fenomen, och som jag förstått det förnekar heller inte buddhismen dess existens. Vad som spä på rädslan är att jag som yngre upplevt övernaturliga fenomen och absolut tror på det.

Förstår också att det finns flera olika typer utav meditation som kanske öppnar upp för sådana här upplevelser mer än andra.

Hur ska jag förhålla mig till detta? Jag tror inte att jag är tillräckligt "stark" för att kunna hantera sådana upplevelser. Jag tror även att rädslan inför det kan blocka mig om jag skulle försöka mig på meditation ändå.
-Detta känns väldigt ledsamt då jag samtidigt upplever att buddhismen kan göra mig till en bättre människa.

Tack!

Anmäl
2016-02-20 10:20 #1 av: Sommarek

Om jag får skriva lite utan att kunna svara på den buddhistiska delen (är wiccan), så finns det egentligen inte några "övernaturliga" händelser. Mycket av det som händer när man mediterar är att man släpper taget om logik och andra spärrar som kan hindra in ifrån att, till exempel, verkligen känna efter eftersom man fått för sig att något inte "kan/ska/får" vara så. Det som händer när man lägger sådant åt sidan är att ens "riktiga" jag dyker upp och talar om för en hur man ska göra. För att använda ett väldigt förenklat exempel; om du är i ett förhållande med en person som verkar bra för dig på alla sätt men som du ändå inte mår bra av, kanske din logik säger dig att personen har mycket gemensamt med dig, har en bra ekonomi och att det är så krångligt att göra slut/skiljas. När dessa spärrar försvinner, inser du att förhållandet ändå inte är bra för dig och du gör det som är bäst (inte enklast!) för dig själv.

Det är inget övernaturligt alls med det man ser eller upplever när man mediterar - det som är onaturligt är snarare att man fyllts så mycket av "¨förnuft" (oftast andras åsikter) att man inte är sann mot sig själv.    ;)

Anmäl
2016-02-20 11:39 #2 av: Fredrik1

Hej Bella-donna!
Tror du måste skilja på vad som är rädsla och vad som är faktiska upplevelser. Rädsla kan i sig lätt göra att man tolkar saker för annat än vad det är. Inom buddhismen är meditationen en hörnsten och kan inte tas bort om man ska göra en komplett praktik. Däremot är det viktigt att ta allt i sin egen takt och inte stressa på med något. Att vara nöjd där man är är viktigt för att kunna gå vidare.
Ven. Thubten Chodron rekomenderar att man mediterar över kärleksfull vänlighet över allt som skapar rädsla. Att börja med att känna acceptans för den man är och för alla sina upplevelser.

Jag är ingen lärare, utan buddhistisk student, men kan rekommendera en enkel meditation över kärleksfull vänlighet kan vara att:
Följ andningen precis som den är några minuter.
Därefter känn vad du känner i kroppen. Andas in och ut i den känslan. Tänk sedan "May I well. May I be happy."
Känn sedan hur detta är en realitet. Vila i det lugnet så länge du önskar. Vila i acceptans för den rädsla du känner. Minskas den kanske lite när du andas in/ut med denna känsla i den?
Vad du än känner, försök acceptera det. "Detta är vad jag känner. Jag accepterar det."
(Sedan kan man gå vidare i meditationen till vänner, främlingar och "fiender" och skicka ut samma känsla.)
Men jag tror det är viktigtast att du börjar med dig själv.

Viktigt med att inte fly från rädslan utan att våga vila i den när den kommer. Att inse att det den inte är farlig. Har den en färg? Var i kroppen upplever du den? Att andas in/ut i den och acceptera den. Då brukar den minska.
Som med allt krävs upprepad övning för att nå resultat. Mindfulness meditationer kan hjälpa mycket.

Hoppas mina tankar hjälper dig något!

 "Be kind whenever possible. It is always possible"   H.H Dalai Lama

Anmäl
2016-02-20 19:29 #3 av: NiklasTyreso

Om jag mediterar kanske jag känner att hjärtat slår mycket eller att andningen är ytlig idag, men hur ska jag tolka det? Rädsla för någon kroppslig fara? Reaktion på en stressig dag? Rädloreaktion för jag fått för mig att övernaturliga saker ska hända? Eller ska det tolkas som något övernaturligt påverkar mig?

Vid meditation tränar man/jag ofta att i tanke och upplevelse vara här och nu, inte då eller sedan i tanken, utan fokuserar på nuet. Det är för mig motsatsen till övernaturliga upplevelser. Tänker jag på min andning är det verkligt. Tänker jag på kroppshållning och att spänna av i kroppen är det verkligt. Ser jag ljuset skina in genom fönstret är det verkligt. Stör grannarnas stök är det verkligt, här och nu i den stunden. Lyckas jag en liten stund i avspänd vila hålla fokus på ett andetag i taget då är det verkligt just då.

Bella--Donna, är det inte dina egna tankar om att du ska uppleva massa övernaturligt om du mediterar som hindrar dig?
Är det en Buddhistisk dogm eller sanning att alla som mediterar upplever övernaturliga saker?

Anmäl
2016-02-21 00:10 #4 av: Fredrik1

Här är en länk till en mycket bra guidad kärleksfull-vänlighets meditation med Stephan Pende Wormland (Gelug)

https://m.soundcloud.com/stephan-pende-wormland/may-i-be-happy?in=stephan-pende-wormland/sets/guided-meditations-1

 "Be kind whenever possible. It is always possible"   H.H Dalai Lama

Anmäl
2016-02-21 11:10 #5 av: Fugen

Hej,

Meditationen är en av grundpelarna i den Buddhistiska vägen, men det går att, av det du annars hade fått ta del av om du gör detenligt min uppfattning, att vandra den utan att ha en "sittande meditation" (Jag tror det är det du åsyftar). Jag tror dock att du missar en stor del av det du annars hade fått till dig. Sedan är det så att många av övningarna borde gå att göra både stående och gående, om det är övningarna du är ute efter...  

Sedan, under meditationen kan man få vissa sensoriska känningar. Detta är  ovanligt, men brukar hända lite då och då ändå. Ofta är det saker som tex att man inte känner benen, känns som om man svävar över marken, eller man ser ett ansikte i väggen. Detta är inget farligt och försvinner ofta lika snabbt som det kom.

En rolig episod är att jag när jag åker till rödjornas retreatcenter och sitter på min vanliga plats alltid nästan direkt får fram ett björnansikte bland kvistarna på träväggen där jag sitter...

Men som sagt, det är inget farligt, det händer alla någon gång och när det händer mig, får det mig mest att le.

Gassho

Fugen

Anmäl
2016-02-22 09:10 #6 av: Bella--donna

Tack så hemskt mycket för er respons, det uppskattas.
Vill bara göra ett förtydligande om det är otydligt, det jag menar med Övernaturliga fenomen är alltså Andliga upplevelser.

Jag är inte helt säker på hur jag ska tolka vissa delar i kommentar #1 och #2 (förutom att den första kommentaren anser att övernaturliga fenomen inte existerar).

- #2, vad menar du med att tolka saker för annat än vad det är?

- #3, det kan mycket väl vara mina egna tankar och rädslan om att jag ska få andliga upplevelser under meditationen som hindrar mig. Men det är ju just det, bara andliga företeelsers existens som i dagsläget skrämmer mig. Att det finns en "risk" att jag ska få dessa upplevelser.

Ska jag bara försöka acceptera dess existens? För jag kommer inte kunna intala mig själv att det inte finns, det vore att ljuga och lura mig själv känner jag. Dels har jag själv haft upplevelser (i nyktert och friskt tillstånd) och dels så erkänner ju många buddhistiska lärare dess existens.
Jag har läst några texter där munkar bl.a menar att man ska likställa andliga upplevelser med Störande tankar, något som står i vägen för ens utveckling och upplysning. Men dom förnekar inte fenomenen.
Sedan har jag även läst texter om hur man kan utveckla olika övernaturliga förmågor men att buddhistiska lärare i de allra flesta fall inte uppmuntrar detta.
-Det man ändå kan konstatera utifrån detta är ju att buddhismen "tror" (som man i vardagsmun kallar det) på övernaturliga/andliga fenomen?

#5, intressant att du skriver om dina egna upplevelser under meditation. Jag har läst om hur vissa beskriver hur bl.a känsel försvinner, eller hur dom inte kan röra på sig. Detta kan ske i samband med syner och ljud. Vissa beskriver mindre trevliga syner, svarta skepnader, ormar, osv. Hur kan inte detta vara skrämmande? Jag menar, det är ju något som potentiellt skulle kunna göra en människa sk. "sinnessjuk" tänker jag. Måste man vara tillräckligt mogen/stark för att inte riskera att bli psykiskt sjuk? En del som delat med sig utav sina meditationsupplevelser i denna karaktär har även beskrivit hur dom känt sig psykiskt svaga/instabila/mått dåligt en bra period efter tillfället. Många utav dessa har sysslat med chackrameditation och kundalini, om det har någon betydelse (även om dessa medtationsformer inte tillhör buddhismen är det ju ändå meditation).

Jag ber om ursäkt för mycket text. Men det är många tankar jag har. Tankar som jag tyvärr känner att jag inte kan ventilera på annat håll.

Tack än en gång!

Anmäl
2016-02-22 09:30 #7 av: Sommarek

#6 Jag är inte helt säker på hur jag ska tolka vissa delar i kommentar #1 och #2 (förutom att den första kommentaren anser att övernaturliga fenomen inte existerar).

Nej, det var inte det jag sa. Jag sa att de fenomen som vi ofta kallar för "övernaturliga" inte är övernaturliga utan helt enkelt ganska vanliga och naturliga - det är bara ditt undermedvetna som får ta plats. Fråga gärna om det är något.

Anmäl
2016-02-22 10:13 #8 av: Fredrik1

#6. Det jag menade med min kommentar är att ens känslor spelar in i hur man tolkar en händelse.
Skickar PM till dig

Det du skriver om acceptans är viktigt. Att vila i att man inte vet något om en situation eller företeelse. Då är det enda man kan göra att försöka acceptera detta tills man vet mer eller att situationen ändrat sig. Annars är det lätt att hålla fast vid en oroskänsla: "Tänk om det är si eller så ?"

Men viktigt att betona att alla känslor är ok. Att erkänna rädsla inför något är första steget till att bli vän med rädslan så att den till slut minskar och kanske helt eller delvis försvinner.

Inom tibetansk buddhism pratas det bl a en del om Nagas (lägre naturandar) och även en del om clairvoyance(klarseende) som kommer när man uppnått Calm abiding.
Detta är inte menat som något skrämmande utan som att det finns flera plan av existens. Men inget att vara rädd för!

 "Be kind whenever possible. It is always possible"   H.H Dalai Lama

Anmäl
2016-02-22 10:51 #9 av: Fugen

Hej.

Allting som står i vägen för att inse "sakers och tings sanna natur", såsom tolkningar, tankar, upplevelser av olika slag osv är naturliga inslag på vägen och inget farligt. Till en början kan det vara bra att bara acceptera att det är så, för att sedan gå lite djupare in i vad de är och varför dom är. Självklart är det så att de kan kännas skrämmande i början, men den känslan försvinner alltmer ju mer man blir familjär med den och det som orsakade den.
Vad jag kan komma på nu har jag aldrig hört om någon som blivit psykiskt sjuk av meditation eller ngn Annan Buddhistisk utövning, möjligtvis uttråkad...
Tvärtom har jag mängder av fall där psykiskt svaga eller livströtta osv har blivit stärkta genom meditationen och utövningen, se bara på Mindfulnessrörelsen som lite startade just för att hjälpa denna gruppen.

Gassho
Fugen

Anmäl
2016-02-22 10:57 #10 av: Bella--donna

-7#, ledsen att jag helt misstolkade vad du skrev. Det du i själva verker mena låter ju väldigt rimligt, logiskt för mig.

-8#, tack! Jag förstår. Inser någonstans att vad jag måste göra för att sluta vara så himla rädd är att acceptera att detta "okända" existerar. Frågan är bara hur. Att just det okända skrämmer oss är ju i sig ingen nytt. Det som skrämmer mig är vad det kommer innebära att komma närmre denna "värld". Om den kommer bjuda på skrämmande (nu är vi där igen) överraskningar. Hur jag kommer lyckas förhålla mig till det. Med handen på hjärtat så vill jag ju egentligen inte få dessa upplevelser i dagsläget. Jag är rädd att jag kommer ångra mig, att jag öppnar en dörr som blir svår att stänga.
I min närmsta omgivning, familj inkluderad, kommer jag i sådana fall vara rätt så ensam med mina upplevelser och tro. Jag är rädd att detta kommer ha en negativ påverkan på mig, att jag just kommer känna mig, ensam.
Vad ni själva kanske också har upplevt är att man inte kan tala om vad som helst med vem som helst... Jag har inget forum i min vardag utanför internet dit jag kan vända mig med dessa tankar. -Vilket jag kanske hade behövt för att kunna hantera mina upplevelser om jag "öppnar" denna dörr.

Som ni säkert kan utläsa är jag oerhört kluven. Detta skapar givetvis en frustration. Jag upplever att jag står på samma ställe och stampar. Det är ledsamt. Ibland får jag tankar om att jag kanske borde 'ge upp' med att försöka praktisera denna tro då jag har svårt att hantera denna del som jag skriver om. Detta får mig i sin tur att känna mig vilsen. Att jag blir tvungen att ge upp något som jag tror på, något som jag helhjärtat upplever kan göra mig till en bättre person. Ni hör, snurrigt!

Anmäl
2016-02-22 11:16 #11 av: Sommarek

#10 Det är inte alltid  så lätt att varken uttrycka sig adekvat eller att tolka i skrift.  ;)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.